ingen av om är kvar i livet å nu behöver jag dom ännu mer fast på ett annat sätt. Kunna prata me mormor om hur hon gjorde koftorna till mig som jag hade när ja va bäbis. (hittade dom när jag rjde i helgen å en tår rann längst kinden av saknad) såna ögonblick är svåra när saknaden kommer över mig. Jag saknar mormor mer nu när hon varit död i 10 år än efter hennes död då. et är nog för att jag känner mig närmare henne nu när jag tagit upp hennes favouritsysselsättning, virkning. Hon läste böcker med, trollbunden eller va de heter å grottmänniskorna eller nått sånt. såna följetångar som man kunde få en bok hem en gång i månaden. haha vem vet jag kanske hamnar i det träsket med i framtiden.
Grattis morfar, jag tänker på dig på din dag å önskar att du va här..
Jag och morfar, tror det var 1992
/Trixi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar